And even if the day turns in night.

Du har säkert någon person som du inte kunde leva utan, som är väldigt nära dig och som stöder dig då det behövs, en vän, en pojkvän eller kanske någon familjemedlem. Vi människor har lite svår att förstå att allt tar nån gång slut. Och liksom jag tycker att man borde mer upskatta den tiden då man är tillsammans med någon nära person. Hur kort tiden än är. Så är den värd mer än guld.

Har en test (annars bara typ) med juho att inte ha någon kontakt, och man märker hur det är som en självklarhet att man träffas, har också märkt att jag saknar ofta mina vänner som man inte träffar lika mycket efter att ha bytit skola o sont. 

Så snälla. Upskatta tiden med familj,vänner och andra nära, för man vet alder när det är sista gången ni träffas.

Have no rush.

Tiden då jag blev tilsammans med Juho var ganska konstigt, hela tiden kompisar som pressa med att man måsta skaffa hans telefonnummer, berätta mina känslor för honom och sont. Och det är fel. Kompisar försöker med våld och få en relation till sin kompis. Efter det har jag lärt mig att man måste ge tid, att man inte skal tvinga nån säga eller göra något. Man måste få sin tid och lära känna varann, för vem vet hudan pissuhuvu killen kan va, om man inte först lär känna varann. Jag har kompisar som gått för snabt med i en relation med en kille/tjej, senare märkt att hela det var ett stort mistag, så snälla vänner, ha inte brottom och skaffa er en kille, ett steg i taget, ingen brottom. Och om någon säger att "gör sii gör så" lyssna inte på dem, ta dig din egen tid. Det är bara könare att ta det långsamt, och lära känna varann o sont (:

I'm still alive but I'm barely breathing.

Har märkt att det är SÅÅÅ typiskt för flickor att alltid skylla på killen i relationen då det är nån liten strid, och då man är osams. Det är alltid man själv har rätt. Det är killen som är pisshuvun som inte förstår något.

Men snälla vänner, när man påriktigt tänker efter, det KAN också vara ditt fel.
Jag menar ite att det är alltid flickans fel, men tänk på saken.
DU kan också ha fel ibland, det är inte alltid DU som har rätt.

Bild från sommarn 2010 (belzis händer xD)

 Men visst, flickor skall vara stöd till varann, att det är förståss flickan som alltid har rätt.

Men fyll inte era kompisar med tanken att de är PERFEKTA, att de inte kan ha fel i ett relation.

Så då ni tipsar era kompisar når de gäller "strid" med deras kille, försök också tänka från killens synpunkt?

Man kommer så mycket lättare undan om man inte bara tänker på sig själv, man måste tänka ibland från andras synvinkel.

Kavliten e lite sämre när de e fotat med telefonen 

Själv kan jag säga att jag tycker att flickor e jätte inväcklade och är ibland själva problemet, då de inte förstår vad de håller på me då de "strider" med killen. När de kan inte skylla på sig själva.

Alltså när man tänker efter så är det flickor som som är den elaka, de som lämnar killen för en LITEN sak, med bara lite motgångar så ger man upp.

ett par år gammal bild.

Shopping isn't my thing.

Okej alltså ärligt talat, jag är helt jätte dålig på att shoppa. De är en av de svåraste sakerna som finns.
Så jag förstår mig inte på folk som ska shoppa hela tiden, går från butik till butik o se vad man skulle kunna köpa. Jag försöker alltid undvika att fara med o shoppa med familjen då jag har möjlgheten.

Jag anser shopping som att "du måste hitta något annars så kommer du inte klara av livet". Jag kan bli på dåligt humör när jag måst hitta något. Och i butikerna brukar det alder finnas något jag gillar, eller om det finns så är det alldeles för dyrt, eller så finns det inte den storleken som passar mig eller något liknande.

Då jag varit i butiken, klädbutiker eller något liknande med Juho får jag alltid höra att jag "springer igenom allt" att jag inte blir och stå och titta närmare vad jag vill ha.
Men jag orkar inte stå i varma, trånga klädbutiker med dålig luft. Och sen när all personal kommer och fråga "är det nåt du söker efter" och när man hamnar säga "nä ja bara tittar" och sen blir försäljaren bara och se efter dig, som om jag ville själa butiken eller något.

Jag föredrar loppis och förldrars garderåb. De passar mig. Billigt och bra. Jag behöver inget mer, och det finns inte något jag har och skulle borda köpa, så vill jag göra det ensam. Om jag har någon med mig så får jag helt hemsk press på mig, som om de inte skulle orka stå där och vänta om jag skulle hitta något jag skulle vilja köpa.


Ända butikerna jag påriktigt trivs i, var jag skule kunna sitta hela dagen och föröka hitta något jag vill ha är olika bokhande eller filmavdelningar :D

Weekends son't count unless you spend them doing something completely pointless - Bill Watterson

Har haft helt yees weekend.

På fredagen efter skolan var jag tilsammans med Juho, åt pizza och så på titanic o sen så gick jag hem lite före 10 :D
På lördagen va ja ti bacen o åka slalom med belzi, guud va ja ha sakna de sporten :D
ida så ha ja då vari ti itis o shoppa :P
o nu på kvällen så baka ja muffins, själva muffinsen blev god, men dedä fylldingen som ska på blev nog alldeles för sött :P

Getting busy doing nothing.

Det är så viktigt att ha vänner, jag tycker synd om alla som inte har äkta vänner, det är så viktigt att ha någon man kan stöda sig åt då det känns svårt, då man tror man inte klara av något längre, som kanske kan förstå dig, som du kan alltid vända dig till.
Jag har några sådana kompisar. Men det betyder att jag också måste vara stöd för dem (:

Man skall ta chansen att träffa sina kompisar, själv har jag inte på det sättet lika mycket tid, för när man själv har en pojkvän, och kompisen har pojkvän så kan det bli svårt att bestämma tid då man kan träffas. Visst, alla har inte pojkvän, men sen kan det bero på det att man bor så långt i från varandra, eller kompisen som man vill träffa är inte så dan person som inte år SÅ nära dig.

 

Själv är jag dålig på att hålla kontakten, försöker ändå ibland få chansen att träffa mina kompisar. Man kan inte bestämma på samma sätt att hur man träffas, för man går  inte längre i samma skola med dem, alla har börjat gå sina egna vägar. Men visst kontaktar man dem om det är möjligt bestämmer redan i förväg när man kan träffas.

 

Ibland kan jag börja sakna mina kompisar jätte mycket, man vill träffas, umgås, diskutera. Nuförtiden ser man hur mycket livet har ändrats i ett år, så man inte träffas lika  mycket. Men när man pratar om allt hur livet är nuförtiden, hur man kommit vidare med livet. Ibland är det rätt skrämmande hur saker och ting ändras så fort med tiden.

A jorney of thousand miles must begin with a single step - Lao Tzu

Det händer många gånger att man vill ha något, men man orkar alder göra något åt saken. Och sen blir det helt ogjort. Och genast efteråt börjar det harma att man inte gjort något åt saken, att man lät saken vara, att det bara inte av, att man var blyg eller bara allmänt lat.
Så jag tycker att man skall ta i chansen då man har möjligheten. Men det att jag tycker att det borde vara så , betyder inte att jag själv är något bättre. 

Jag har en dålig vana att lämna allt till sista minuten osv.

Skulle villa förbättra denna vanan, att man skulle hinna göra saker och ting i tid, att jag skulle ta i chansen så jag har en möjlighet. 

Att man inte skulle behöva vara besviken på sig själv.

Foto by Sandra