"Here's what's not beautiful about it:
from here, you can't see the rust
or the cracked paint or whatever,
but you can tell what the place
really is.
You can see how fake it all is.
It's not even hard enough to
be made out of plastic.
It's a paper town. I mean, look at it, Q:
look
at all those culs-de-sac, those streets that turn in on themselves,
all
the houses that were built to fall apart.
All those paper people living
in their paper houses,
burning the future to stay warm.
All the paper
kids drinking beer some bum bought for them
at the paper convenience
store.
Everyone demented with the mania of owning things.
All the things
paper-thin and paper-frail. And all the people, too.
I've lived here
for eighteen years and I have never once in my life
come across anyone
who cares about anything that matters."
-John Green/ Paper Towns-
Dehär e lite hur jag ser på lilla Borgå. Här har man bott i 18 år, och alder har det egentligen blivit nå bra i denna lilla stad.
De känns som om folk här blir bara dummare och dummare och de finns inget slut på det.
Visst e de en mysig stad.. Joo. Men man vill verkligen inte stanna här, man vill nog bort härifrån.
Allt och alla känns på något sätt så fejk eller tråkigt här. All drama som här finns,
alla rykten som går runt i staden som inte behöver ens vara sanna. Alla samma fullhuvuden som kommer inge vidare med sitt liv.
Som att vardagen kommer och går och mitt i allt, så undrar man att vad man skall göra med sitt liv?
Det finns inget här i denna stad som är värt att stanna för.
Och jag skulle vilja att de hålls som en stad där man kan komma tillbaka till (vicitera altså) efter något år och komma ihåg de bra sakena som fanns här.
(bilden hittad på Google)
