Rock the Beach, Dag 1

Så nu när jag för en gångs skull har inspiration att laga in ett inlägg så gör jag det! (Dåig kavlite på bilderna föra att hamna fotografera med telefon.)
Så jag har varit på Rock the Beach festival igår.
Och nu kommande två dagarna (fre,lö) så kommer det o fortsätta! Men nu lite om gårdagens festival-dag.

Så. först när vi kom ram så trodde vi att biljetterna inte funkade, tills vi fick reda på att man måste gå och söka en handledsband från ett annat ställe med våra 3 dagars biljetter. Så de var då en himla lång kö, man fick gå LÅNGT innan man hitta ändan, men kön for jätte fort för vi fick handledsbanden inom 7min.

Så första bandet som spelade som vi hann se var All Time Low kände igen ändast en av deras låtar, men sjöng helt full med då. De va en bra början för festaren. Dom gav en god fiilis och dom hade rätt roliga skämt.

Efteråt så for jag och äta, killarna (Juho och Toni). Medan flickorna (Bella och Julia) for och lyssna på  The Glaslight Anthem.

Efter att vi ätit for vi och söka flickorna som vi hittade och vänta på att Billy Talents show skulle börja. Har alder själv varit så Billy Talent-fan, men det har alltid varit ett band man tyckt att är helt okeij.
Kunde sjunga med i nästan alla låtar (mest de som har spelats på radio) eller de som jag hört på någon gång med Bella. Men som hade bra show och man fick bara mer och mer festare fiilis, så de va yees.

Vi flickorna innan Stone Sour började spela.
(Julia, Bella & Jag) 

Efter dem spela Queens of the Stoneage men vi bestämde oss att lyssna på dem från ett längre håll, för vi ville ha bra platser för Stone Sours show. De var bara ett måste.

Så... Ahh. Ord går inte och beskriva den 1h som man upplevde då. 

Stone Sour, dom var helt super bra. Då dom kom upp på scenen, alla bev helt galna! Om man behöver en beskribing på hur folk uppförde sig, så kan man väl säga att folk var nästan lika galna som fan-flickorna på Justin Biebers konsär, men det vara bara med en annan musik-genre, och att de fanns mera män. Till och med  Corey Taylor (sångaren) såg överraskad ut hur galna hans finska fans var.

De hade valt de absolut bästa låtarna. Alla var helt med i fiilise. Och fick oss trängda in på tredje raden med Juho (wohoo!). Tänkte börja gråta då de började spea Trough the Glass, jag var så lycklig, jag blev så glad, de var en av de låtarna jag mest ville höra av dem. Att lyssna, sjunga med och hålla Juho i handen en stund under den låten. De var en magisk stund. 

Efter att Stone Sour slutat spela så var Toni försvunnen. Så vi tänkte bli och vänta en stund om han skulle komma på tomma strand-delen som just hae varit full av folk. Och under tiden som vi väntade så fick jag och Juho en stund för bara oss två. Och under den tiden så kände jag mig lycklig.

Att sitta där ute, vid solnedgången efter en jätte bra festival-band, med killen som man älskar så myket, ahh.. ord går inga och beskriva hur det kändes. Men man kan väl säga att det kändes så rätt. Rätt person, rett stund.

Efter att vi hittat Toni och allt så blev det en spontan simtur med Juho. Green Day hade redan börjat spela på andra scenen men efetr Stone Sour så kändes det bara som vilken-som-hellst-bakgrundsmusik.

Så efter simningen så var vi en stund på stranden alla fem, chilla och lyssnade på Green Day från långt håll. Efter ett tag så började vi fara hemmåt.